Protanomali – allt om rödsvaghet
Protanomali är fackuttrycket för rödsvaghet. Det är en synavvikelse där färgerna i det röda spektrumet uppfattas mindre intensivt. Protanomali kan vara olika uttalad och räknas som en form av röd-grön färgblindhet.
Det här bör du veta om protanomali
- Orsaken till protanomali är en genetisk defekt i näthinnan.
- Betydligt fler män än kvinnor drabbas.
- Ska inte förväxlas med rödblindhet (protanopi), där färgen rött inte kan uppfattas alls.
- Protanomali går inte att bota.
Vad är protanomali egentligen?
Ungefär 1 % av alla män – i Sverige liksom i resten av världen – har protanomali, men bara 0,01 % av kvinnorna. Anledningen till den ojämna fördelningen är att genen för att se färgen rött sitter på X-kromosomen. Vid protanomali är denna gen förändrad, och det uppstår en färgsynsdefekt i det röda spektralområdet. Eftersom kvinnor har två X-kromosomer kan de, till skillnad från män, lättare kompensera för en sådan avvikelse.
Defekten är ärftlig och gör att ett ämne som är avgörande för färguppfattningen inte utvecklas normalt. Saknas detta ämne helt talar man om protanopi, rödblindhet. Då uppfattas färgen rött inte bara svagare – den kan inte uppfattas alls.
Så uppstår rödsvaghet
Protanomali är ärftlig. I sällsynta fall orsakas den av en neurologisk skada. I ett friskt öga finns det två typer av fotoreceptorer i näthinnan som fångar upp ljuset från omgivningen och skickar det vidare till hjärnan. Där omvandlas signalerna till en visuell bild. Dels har vi stavarna, som gör det möjligt att se i skymning, dels tapparna, som ansvarar för förmågan att se färger.
Det finns tre typer av tappar: röda, blå och gröna. De bearbetar var och en ljus av en viss våglängd och därmed en viss färg. Om den röda tappen inte fungerar fullt ut föreligger protanomali. För den som är drabbad sticker färgen rött inte ut tydligt mot sin kontrastfärg. Den syns svagare mot omgivningen än för normalseende, för vilka rött som signalfärg tydligt sticker ut.
Det är förstås lite mer komplicerat än så
Synen, och i synnerhet färgseendet, är en mycket komplex process. Förutsättningarna är ljus, fungerande sinnesceller och förstås en hjärna. Ljuset reflekteras i olika våglängder och träffar sinnescellerna i näthinnan i vårt öga. Tappcellerna innehåller pigmentet rodopsin, som består av proteinet opsin och den mindre molekylen 11-cis-retinal. Opsinet är olika uppbyggt och olika ljuskänsligt i de olika tapparna.
När ljus träffar tapparnas opsin aktiverar 11-cis-retinal en rad processer som till slut skickar ljusimpulsen vidare till hjärnan. Vid rödsvaghet förskjuts känslighetsmaximumet i de tappar som ansvarar för färgen rött mot grönt. De röda tapparna reagerar då starkare på grönt ljus. Vid grönsvaghet, deuteranopi, är det precis tvärtom. Då fungerar de gröna tapparna inte felfritt och reagerar känsligare på färgen rött.
Rödsvaghet – är jag drabbad?
Kanske har du rödsvaghet utan att veta om det. Beroende på hur uttalad den är kan det hända att den drabbade inte ens märker att hen har protanomali. Ofta upptäcks en viss färgsynsdefekt först i samtal med vänner eller familj. Kanske är man oense om färgen på en viss tröja och börjar fundera. Ett test hos en optiker eller ögonläkare kan i så fall ge klarhet.
De färgglada Ishihara-testtavlorna kan till exempel snabbt bekräfta en första misstanke. Bilderna visar många runda färgprickar i olika storlekar och nyanser. De bygger på förmågan att skilja rött och grönt åt på bästa sätt. Normalseende ser snabbt att det finns siffror och bokstäver gömda i tavlorna. För att kunna se dem måste alla tappar fungera felfritt. Om figurerna inte syns direkt kan det vara ett tecken på en störning i uppfattningen av rött eller grönt.
Vad hjälper vid protanomali?
Protanomali är en genetisk defekt som hittills inte går att behandla. Ofta innebär den dock ingen större begränsning för den som är drabbad. För dem är världen precis som de har känt den sedan barndomen. Vissa yrken får – eller kan – dock inte utövas med en uttalad rödsvaghet. För poliser, piloter eller bussförare är det till exempel livsviktigt att kunna skilja signalfärgerna rött och grönt åt.
Om det inte rör sig om fullständig rödblindhet kan specialglasögon hjälpa. De kan visserligen inte bota färgsynsdefekten, men de kan kompensera för rödsvagheten. Smarta glas filtrerar bort en viss del av ljusspektrumet. Färgkorrigerande glasögon fungerar som solglasögon. Glasen har en innovativ beläggning som filtrerar bort ljus inom ett visst våglängdsområde. Därigenom kan färgen rött förstärkas för den som bär glasögonen, och rött och grönt blir tydligt åtskiljbara.